Det är inte så lätt som man tror! Att dölja för släkt och vänner att man är gravid, menar jag. Även om min mage är precis som förr (jag försöker leta efter gravidmagen varje dag, men tyvärr finns den inte där än). Mina bröst har i och för sig blivit lite större, men det är nog ingen annan än jag som tänker på det.
Det svåra är ju när det är fest! I lördags var det nämligen fest. Jag, A och en hel del av våra kompisar var där. Jag var självklart spiknykter och fick flera gånger frågan om jag sparar mig till valborgs. "Ja" sa jag och såg en enkel utväg.
Men så kom Valborgsmässoafton och det var fest igen. Många av kompisarna som var där i lördags, var även med idag. Då skulle jag än en gång förklara varför jag inte festade. "Jag är trött" sa jag. "Har jobbat hela dagen". Sant i och för sig, men när jag och A gick hem den kvällen hade några av A:s kompisar (däribland hans lillebror) suttit och diskuterat ifall jag var gravid. Det är dock ingen som har vågat fråga mig rakt ut. Inte än i alla fall.
Vi fick reda på deras spekulationer idag när A ringde sin lillebror för att berätta vår lilla hemlis. Han blev inte det minsta förvånad utan berättade om deras lilla samtal föregående natt. Lite tråkigt tyckte vi det var att dom hade listat ut det så här tidigt, men vi får väl bli bättre på att smyga med det antar jag. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar