Konsert & godis (tack mamma)!

Igår var vi, som jag redan tidigare hann nämna, till Bern med Pascal för att se en lulepöjk spela. Kristofer Åström & the Rainaways gästade nämligen scenen på ISC i Bern.

Jag och Anton tog tåget till Hardbrücke i Zurich och där plockade Pascal upp oss. Mellan zürich och bern är det ungefär 12 mil... långt tyckte Pascal, lagom tyckte vi. Att det dessutom var autobahn hela vägen i princip gjorde att resan gick ännu fortare än 12 mil på smala vägar i Sverige. Kan dock lugna alla oroliga läsare (=mamma) att man inte kör som tokar på autobahn, utan snarare 10km/h saktare än de flesta gör på E4:an. Vi tog en kort kaffepaus efter vägen eftersom Pascal tyckte att det behövdes på så här långa resor. =)

Jag på väg till Bern

Framme i Bern var vi redan 30 minuter innan dörrarna öppnades, så vi tog en promenad i stan. Dom hade öppet till 9 på torsdagar så det var mycket folk ute än, och det var mysigt att se så många sitta på uteserveringar och äta den 14 september. Det var i och för sig varmare än vi är vana vid från sverige (närmare 20 grader när vi åkte från zürich).

Vi mötte Pascals "kompis" (dom har såna här också...haha) Jean vid 9 tiden och promenerade vidare till ISC. Väl inne efter att ha köat ett tag så stod Anton och pratade med vakterna som undrade om jag verkligen var gravid. Lite kul att jag orkar gå på konset ändå tyckte dom...
Vi köpte 3 cola och 1 iste och gick sedan upp en trappa till scenen för att se förbandet. Dom var hyfsade. Mycket mys-musik, så vi stod och kramades medan vi tittade... Oj så skönt det var att få ta det lugnt och kramas med Anton. Han jobbar så mycket så jag hinner knappt se honom under veckorna.

Vid 22.45 klev Åström upp på scenen. Vid det här laget hade mina stackars fötter redn börjat värka, men konserten var bra. Lite fartiga låtar varvat med hans lugna mys-låtar som jag gillar så mycket. All lovers hell var sista låten och då var jag nöjd! Dom klev dock upp på scenen 2 gånger till efter en massa liv från publiken, men Anton fick ändå inte höra the Wild så helt nöjd var han inte.

Kristoffer Åström

Vi var dock överrens om att spelningen var bra och jag överlevde trots ömma fötter och småkrampande vader. 00.30 lämnade vår bil Bern. Vi körde hem Jean också så det blev en liten omväg upp i, vad jag skulle kalla bergen. Denna timme sov både jag och Anton så sött i baksätet. Hur kan man låta bli? Pascal hade ju tagit med både kuddar och täcke åt stackars lilla gravida mig =). Jag har det bra här som ni hör!

01.30 rullade vi vidare mot Uster och en timme senare var vi hemma. Anton sov även denna sträcka, men det behövdes för sedan hade han bara 4 timmar på sig innan det var dags att stiga upp och fara och jobba! Jag däremot sov ända till 10.45...

Ytterligare två bilder från gårdagen.
Jag gör mig inte så bra, men magen syns destomer =)

Dagen i övrigt har varit så där. Jag skulle säga dålig, men då kom det ett paket på lunchen och räddade allt (förklarar snart). Jag vaknade upp med ett illamående, huvudvärk och lite ont i magen (vid magsäcken). Man hade nästan kunnat tro att jag var ut och festade igår och att jag var riktigt bakfull, men det var jag ju såklart inte... jg är ju bara gravid, och då kan tydligen vad som helst hända. Tog mig med lite möda upp ur sängen och försökte äta lite, men fick ge upp ganska snabbt igen och gå och lägga mig. Hann precis tänka "vilken skitdag" när Anton kom hem på lunch och hade med sig posten upp. "Du har fått paket!" sa han.

Jag öppnade jättekuvertet och innuti låg 3 påsar djungelvrål, 2 påsar salt och blandat, 4 rör med salta kulor, 1 mascara och två små herrparfymer (av min favoritsort). Mamma tyckte synd om mig som hade abstinens (dom har nämligen inte salta godisar i det här landet) och paketet hade inte kunnat komma fram en bättre dag! Tack igen mamma... du är bäst! (Konstaterade förresten senast igår att jag måste köpa en ny mascara för den jag tog med är snart slut). Men mest tacksam är jag för godiset! Det är svårt när man helt plötsligt blir sugen på något som inte finns i landet! Nu ska jag väl klara mig tills vi kommer till sverige... hoppas jag :-)

Oj, så underbart!

Den här dagen hade alltså kunnat vara hur dålig som helst, men fick nu betyget godkänd trots att jag inte har vågat mig på att smaka godiset än (ska vänta tills jag mår bra och kan njuta av det). Bara att veta att det finns här är en stor tröst!

Anton var hem och vände efter jobbet. Han var förbi apoteket på vägen hem och köpte tillskott av kostfibrer i pulverform som ska hålla min mage i god kondition trots järntabletterna. När han kom hem vilade han 15 minuter, åt köttfärspaj och åkte vidare till träningen. Han är väl tillbaka efter 22.30 någon gång. Stackarn får aldrig ta det lugnt... men det känns kanske inte lika jobbigt just nu för det var löning idag (de får lön 2ggr/månad).

Imorgon åker vi med Andy och Kristina (och eventuellt Kara och Milla) till Glattzentrum för en shoppingtur och sedan har killarna match i Basel klockan 20.30. Mer om det kommer antagligen på söndag... Då har jag förhoppningsvis kommit ihåg att ha med mig kameran, så jag kan lägga ut några roliga bilder där det händer något också...