Då var det åter vardag, och jag sitter vid datorn och äter frukost. Anton åkte till jobbet för en kvart sen, även om det var svårt för honom att stiga upp imorse. Han spelade Fifa lite väl sent igår antar jag. Själv är jag morgonpigg numer. Har ofta svårt att sova längre än till 7-8, hur mycket jag än försöker så går det bara inte! Har dessutom en vaken timme varje morgon vid 4 då det sparkar och har sig...
Min frukost har förresten blivit betydligt mycket mer färggrann nu för tiden tack vare vitamin och järntabletterna jag fick av läkaren. Vitaminen är tydligt gul och järn och folsyra tabletten är neonrosa. De passar väldigt bra ihop med kiwin :) Denna morgon höll jag även på att kvävas av vitamintabletten så hamnade på tvären i halsen. Usch! Det var inte kul. Jag som hatar att svälja tabletter annars också.
Igår kunde vi konstatera att magen har vuxit, för när jag satt med datorn i famnen och skrev kunde jag inte luta mig framåt alls utan att komma åt puasknappen eller volymknapparna. Det blev tyst ett tag varje gång jag ändrade position.
På fredag kommer Olle, och det ska bli skönt med lite sällskap i hushållet. Anton hinner man ju inte se alltför mycket av eftersom han jobbar så mycket. Är ju van vid att ha en massa folk runt omkring mig, så det känns lite tomt ibland när man är helt ensa varenda dag man är hemma. Vet inte om Linn åker med honom ner på en gång eller om hon kommer senare. Vi får se...
I magen blir det bara livligare och livligare och man känner att h*n kommer närmare och närmare revbenen och magsäcken. Blir lätt illamående och får sura uppstötningar efter maten och det är långt ifrån skönt när det sparkas uppåt. Har nog ändå tur, för h*n ligger långt ner med huvudet (och gör det svårt för läkarna vid varje ultraljud), annars hade nog problemen kunna vara värre.
Även om det börjar kännas mer och mer bökigt med en stor mage som bara växer och är ivägen, och trots att jag har lite krämpor då och då så tycker jag ändå om att vara gravid. Jag är mycket lugnare och det behöver inte hända något hela tiden. Jag kan bara luta mig tillbaka och ta det lugnt utan att bli uttråkad och det är rätt skönt! Dessutom går både jag och Anton runt med ett leende på läpparna mest hela tiden, och ibland tar vi fram en liten babybody och drömmer oss bort.
Vi pratar mycket om framtiden. Om var vi vill bo och när vi ska röra oss vidare. Det är svårt att bestämma nu eftersom det finns så många frågor vi vill ha svar på först. Kommer Anton tex. att vilja spela innebandy på högra nivå, finns våra utbildningar på orten (och senare: finns det några jobb). När vi är klara med utbildningarna är drömmen att bo nära våra familjer. Norr eller västerbotten med andra ord, så länge allt löser sig rent praktiskt. Vi vill åtminstone kunna slå oss ner och rota oss ordentligt innan _ _ _ _ _ börjar skolan, så h*n slipper byta skola.
Just nu är vi rätt nöjda med livet som det är. Vi är lyckliga tillsammans och trivs bra här i Uster. Vi ser det lite som en mjukstart på föräldralivet också, i och med att jag kan vara hemma och förbereda allt och efter att _ _ _ _ _ behagar komma ut så funderar Anton på att kanske gå ner lite i arbetstid så han också får mer tid hemma med familjen. Vi kommer fortfarande att kunna lägga undan bra med pengar varje månad och då känns det inte lika farligt om vi inte kan spara riktigt lika mycket efter jul. Det är viktigare att Anton också får tid att umgås med _ _ _ _ _. Babytiden kommer aldrig igen, så man får ta vara på den :)
Nu blev det här ett rätt så långt inlägg helt utan bilder, men ag får väl försöka kompensera det nästa gång.
Vi har för övrigt även lagt till en ny länk som heter 19 juli. Där kan ni läsa mer om förberedelserna inför kyrkbröllopet och dopet nästa sommar. Vi har dock inte hunnit skriva så mycket än, men det kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar