Gårdagens match mot topplaget och regerande mästarna Wiler spelades på bortaplan i näreheten av Bern. Anton och Olle hade samling och avfärd redan klockan 3, medan jag och Linn blev upp plockade av Christina vid 5. Man börjar vänja sig vid (bli bortskämd med?) korta resor redan, och den dryga timme som denna resan tog kändes som en evighet, även om jag sov bort mesta delen. Väl framme möttes vi av något som jag tyckte var jättekul att se; långa köer till biljettkassan, förbokade biljetter samt möjlighet att välja mellan sitt och ståplatser... Över 500 personer hade kommit för att se matchen, vilket kändes som mycket i schweiziska mått mätt. Det var bra stämning i hallen, och det påminde lite om matcherna i Gammlia-hallen när Dalen spelade, även om pupliksiffran där är betydligt högre!
Matchen började och för en gång skull höll båda lagen ett högt tempo från start. Wiler satte hög press på Uster under hela matchen, men Uster hanterade situationen riktigt bra. Man spelade sitt eget spel och försökte kontra. Wiler var dock snäppet vassare i första perioden och man gick till periodpaus med 2-0 (även om Anton gjorde ett mål som felaktigt dömdes bort).
26 sekunder in i andra perioden klev Usters junior, tillika poängkung fram och satte 2-1 på egen hand. Det var match igen och Uster höjde sig ytterligare ett steg. Det kändes som att laget var nervösa i inledningen av matchen, medan man nu kunde börja slappna av lite grann och fokusera på sitt eget spel. Förrutom ytterligare ett bortdömt Ustermål så hände det inte mycket mer i andra perioden.
Drygt 7 minuter in i tredje perioden ökar Wiler på ledningen till 3-1 i powerplay efter att Olle dragit på sig en (nödvändig) utvisning. Han fick dock snabbt sin revanch när han 30 sekunder senare sätter 3-2 målet. Nu jagade man på bra, men förhastade sig lite. Wiler stressade fram misstag hos Uster och bara 2 minuter efter Olles mål hade Wiler utökat till både 4-2 och 5-2. Matchen började kännas avgjord, men Uster gav inte upp! 5-3 kom genom Andi halvvägs in i 3:e och Anton satte 5-4 bara 2 minuter senare. (Det var tre stolta flickvänner som satt bredvid varandra på läktaren vid det här laget). Uster gjorde om i femmorna och nu stod Olle som center mellan Anton och Berweger. 5-5 gjordes av Anton på pass av Olle och nu var det spännande. Skulle Uster lyckas skrälla mot topplaget som är så ovana att förlora att de bytte matchdräkter (från gröna till blåa bortalagsställ) när de förra året förlorade en stor cup?
Tyvärr stte Wiler 6-5 bara 20 sekunder efter Antons kvittering, och trots att Uster tog ut målvakten och satsade allt framåt så var det just 6-5 som var slutresultatet. Jag tycker dock att Uster kan vara nöjda med sin insats. Fick igår höra att när Uster mötte Wiler för 2 säsonger sedan gick man in med målsättningen att man inte skulle förlora med mer än 10 mål. Idag var man nära att sno ett poäng från favoriterna. Läste även rubriken på Wilers hemsida i morse där det står "nära ett fiasko", vilket jag tycker ger Uster ett bra betyg...
Ytterligare en rolig sak, var att Anton utsågs till matchens lirare och fick ta emot ett samlarmynt (som enligt hans lagkamrater är tillverkat i guld och kan lösas in på banken för 140fr. vilket innebär ungefär 800 kronor). Det var väl kul!?
På hemvägen åkte jag och Linn med spelarbussen, och det var bra stämning trots förlusten... Lagkamraterna är jättetrevliga och man fick höra finska och svenska blandas med både tyska och engelska när spelarna hade språklektioner för varandra.
Väl hemma stekte jag upp de 2 kroppkakor som fanns kvar och Anton åt äggröra med bacon. Sedan var det sovdags, och det var en mycket trött hjälte med lårkaka som somnade sött bredvid mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar