Hemma igen...

I måndags kväll blev jag dålig. Dels hade jag sammandragningar och ont i magen och ryggen, samt att jag spydde. Ringde Anton som skyndade sig hem från träningen och sedan skjutsade Andi upp oss på sjukhuset. Jag fick lämna prover, göra ultraljud (och VUL) och kolla hjärtljud och sammandrgningar. Det visade sig att livmoderstappen hade förkortats ytterligare sen förra veckan och var nu bara 2 centimeter under sammandragningarna. Vårt lilla busfrö verkar vilja ut snart. Men eftersom varken vi eller läkarna håller med bebis om att det är en bra idé så skulle jag läggas in för vila och behandling i några dagar.

Vet ni vad detta är? Detta är trosor som sjukhuset erbjuder ifall man vill låna. Gissa om Anton fick packa en väska åt mig åså fort han kom hem :)

Fick börja med att göra EKG och mäta blodtrycket. Allt såg bra ut... Därefter fick jag börja knapra på medicin som egentligen är till för att sänka högt blodtryck, men som även förhindrar sammandragningar. Jag skulle ta en tablett var 15:e minut i en timme och blodtrycket mättes med 10 minutersintervaller under tiden. Därefter gjordes ett CTG till och det tog ungefär en halvtimme, och ytterligare 30 minuter senre fick jag 2 starkare tabletter mot högt blodtryck. Anton smet hem för att hinna sova lite när allt hade lugnat ner sig och jag rullades in på BB-avdelningen vid 02.15. Försökte sova, men det gick inte så bra. Örat värkte och jag sov oroligt efter allt som hänt under kvällen.

På tisdag morgon kom det in en sköterska strax innan 8 för att väga mig och ge mig en blodförtunnande spruta, samt för att informera mig om att jag kunde gå på toa och duscha om jag ville, men i övrigt skulle jag ligga ner i sängen. När hon gick fick jag frukost och morgonmedicinen bestående av 5 tabletter och en påse magnesium. I samma veva kom Anton förbi med mina kläder och lite tidsfördriv. Efter frukosten fick jag göra ett nytt CTG och samtidigt mättes blodtrycket 4 gånger på 30 minuter. Anton stannade ett tag innan han tillslut åkte till jobbet. Jag låg i sängen och kollade på film och läste största delen av dagen.

Te, mediciner samt "att föda" av Gudrun Abascal

Vid 12 fick jag lunch och efter lunchen kom en läkare in och kikade på mitt onda öra. Det visade sig vara öroninflammation och jag äter antibiotika och smärtstillande. Åt "middag" som sjukhuset bjöd på, men vem blir mätt på grönsaker och mackor? Tog upp telefonen och beställde en McChicken av Anton. Strax efter sex kom Anton med en McDonnaldspåse i handen och vi åt och såg ett avsnitt av Heroes. Sköterskorna kom in och gjorde ett nytt CTG, mätte blodtryck, gav mig en spruta och gav mig eftermiddagsmedicinen. Bara 2 tabletter och en påse magnesium denna gång. På kvällen fick jag besök av Rolf (sportchefen), Katrin (hans fru) och Anja (deras dotter) som kom förbi för att se hur jag mådde. Med sig hade de en blomma och jag blev glad över besöket. De stannade ett tag innan de åkte vidare, men Anton stannade och umgicks med mig till halv elva ungefär.

Blomman jag fick...

Natten mot onsdag var värre än natten innan. Vaknade 2 gånger med sån värk i örat att jag trodde huvudet skulle sprängas. Fick värktabletter och när de äntligen började ge effekt kunde jag sova en sväng till. På morgon kom Anton förbi igen och efter att jag hade ätit frukost gick vi in till förlossningsavdelningen eftersom vi hade tid för kontroll. Vi misstänkte redan innan att de inte skulle göra något nu eftersom jag hade gjort allt i måndags, men sköterskan på avdelningen tyckte att vi skulle gå förbi och prata med dom. Precis som vi trodde blev vi hemskickade (eller jag fick ju gå till mitt rum på avdelningen igen).

Tillbaka på rummet gick jag igenom samma procedur som morgonen innan; CTG, Blodtryckmätning, vägning & mediciner. Sedan hade jag ett par timmar "ledigt" innan lunch som spenderades med att kolla på gamla avsnitt av desperate housewives. Lunchen kom in vid 11.40 och det var riktigt bra mat denna dag också. Dels får man soppa till förrätt och frukt till efterrätt varje dag och dessutom har man 4 maträtter att välja mellan. Denna gång blev det kycklingschnitzel med pastafjärilar, grönsaker och citron. De hade även tagit sig tid att lägga upp det snyggt och göra en liten "ros" av citronskalet. Ser det ut så när man får sjukhusmat i sverige också?

Onsdagens lunch

På eftermiddagen hämtade läkeren mig och vi gick till ultraljudsrummet för ett nytt VUL. Det visade att livmoderstappen slutat krympa och det inebar att jag skulle få åka hem om jag lovade att göra lika lite hemma som på sjukhuset. Jag fick prata med chefsläkren som gav mig tid för återbesök på onsdag nästa vecka och sedan fick jag gå tillbaka till mitt rum och vänta på att bli utskriven.

Fick en överraskning när jag kom till rummet, för där satt Katrin och väntade på mig. Hon hade kommit för att hålla mig sällskap ett tag och jag berättade glatt att jag skulle få åka hem redan samma kväll. Perfekt tyckte hon! Hon skulle nämligen plocka upp Anton och Rolf strax innan fem så då kunde dom skjutsa hem mig. Hon sa hejdå och åkte iväg en timme innan hon och Anton kom. Hade packat väskorna men hann åtminstone äta innan läkaren till slut kom och skickade hem mig. Middag i Schweiz skiljer sig rätt mycket från middag i sverige... Denna dag var det fruktpaj med grädde som serverades. Gott, men inte speciellt mättande.

Så här såg mitt rum ut.
Det var 2 sängar i varje rum, men jag var ensam i mitt...

På väg hem plockade vi upp mediciner åt mig på apoteket och Rolf som hade varit hos sjukgymnasten. Sedan ååfick jag äntligen komma hem! Oj så gott jag sov i "min egen" säng bredvid Anton inatt!