Hela dagen har vi därför tagit det lugnt och vilat och ätit och väntat på att något ska hända som kan ge oss svar på om det är på riktigt eller inte. Slutligen lugnade det ner sig efter att jag sovit några timmar.
När jag sedan tog en dusch hände det något: slemproppen gick (tror vi och läkaren, men man vet ju aldrig). Nu kanske det var dags ändå...?
Sammandragningarna började igen och var mer intensiva än tidigare. Först kom dom ca. var 10:e minut lite drygt och sedan lite tätare och vi ringde och pratade med sjukhuset som tyckte att vi skulle komma in. Vi tog en taxi upp (men lämnade bb-väskan hemma så jag antar att det inte riktigt kändes som att det var dags). Där kontrollerades det ena och det andra och vi fick veta följande:
- Det var antagligen slemproppen som gick, men det kan det göra redan flera veckor innan det är dags (så det sa oss egentligen ingenting)
- Det här var förvärkar och livmodershalsen var sluten och fortfarande lite hård och bakåtlutad, så någon bebis skulle det inte bli idag.
- En ev. förlossning skulle nu få starta utan att de skulle vilja stoppa den.
- Bebisen väger kring 2,8kg
- Bebisen är fortfarande i rätt positon men inte fixerad. Dock något längre ner än sist...
- Vi ska ringa in om jag får intensivare sammandragningar som kommer regelbundet och allt oftare, får en blödning, inte längre känner bebisens rörelser, om vattnet går eller om vi har ågra frågor.
- Några ytterligare rutinkontroller behövs inte, utan ska enbart göras om något nytt händer. I övrigt ser allt så bra ut och man vill inte vara och "klämma" i onödan så vi ska bara på pratstud med barnmorskan och så. Om bebisen inte har hunnit ut innan den 20:e december däremot så ska vi dit igen.
- Jag kan ta tabletter för att få livmodern att slappna av om jag har svårt att sova.
- Förlossningen kan sätta igång om en eller ett par dagar, eller så kan det dröja upp emot 6 veckor. Vi kan bara vänta och se...
1 kommentar:
ojoj, nu ÄR det nära. helt tokigt.
:)
Skicka en kommentar