Anton myser med magen mellan jobbet och träningen...Något som är minst lika svårt att förstå är hur något som egentligen inte ens "finns" än kan göra två människor så lyckliga. Hur kan man bli så glad av en mage som rör sig och "svarar" när man klappar den eller bara pratar med den? Hur ska det inte då kännas när magen har försvunnit och vi istället har vår lilla älsklig hos oss?
Så här stor har magen hunnit bli!Det här är STORT! Större än man kan föreställa sig, och omöjligt att förklara. Men det är helt underbart och jag vet två mycket stolta blivande föräldrar som alltsom oftast går omkring med små leenden på läpparna.
Uppdaterar magbilden här på sidan och i fotoalbumet hittar ni fler nya foton!
Vi bjuder även på en liten filmsnutt av Anton och magen...
2 kommentarer:
Ni är så söta...minns hur det kändes - och det känns som igår! Och ni ska veta att långt här uppe på kartan går det en blivande mommo med ett likadant leende på läpparna!!
Blev lite inspirerad...
- Gumman min
mamma själv snart...
Svårt att hänga med
att åren går i så´n fart.
Är egentligen inte orolig,
vet att du klarar dig.
Du är stark och klok
och jag vet att allt ordnar sig!
Har ändå en klump i magen
men mest p.g.a "mammakänslor".
Har svårt att släppa taget
fast jag vet, du kan stå utan mig.
Och dubbelt så stark är du nu
när du har Anton bredvid dig!
Det känns svårt att ha dig
så långt borta en så´n här gång...
Vill så gärna vara nära
-trösta om väntan blir lång...
Men jag vet att vi
har ett band som håller ändå!
Starkare än många andra
som bara över vägen behöver gå!
Jag finns där i tankarna
-flera gånger om dagen...
Krama även från mig
när du kramar "MAGEN"...
Skicka en kommentar