Blandade känslor...

Vaknade för ett tag sen med sån värk i rygg, höfter och framför allt ljumskar så man undrar varför man ville vänta på att förlossningen ska komma igång av sig själv. Fötterna är stora som ballonger och jätteömma, det är så mycket vätska i dom. Idag är det den 30 december och vår bebis skulle ha varit här för 9 dagar sen... det är 9 långa dagar kan jag lova!

Samtidigt som det känns som att man skulle göra vad som helst för att slippa det här på en gång så vore det ganska snopet om h*n bestämmer sig för att dyka upp idag eller imorgon. Jag menar, för _ _ _ _ _ s skull vore det ju roligare att vara ett januaribarn än ett decemberbarn (antar jag) och har jag stått ut i 289 dagar så ska ju inte 2 till göra någon skillnad! Det skulle snarare kännas som om jag skulle ha väntat i onödan i 9-10 dagar om h*n ändå tänker komma ut innan nyår.

Just nu är jag supertrött och har huvudvärk. Försöker dricka en massa vätska samtidigt som jag kikar på klockan och kan konstatera att den ringer om drygt 3 timmar. Sedan är det dags att åka upp på sjukhuset igen för (vad som borde vara) den sista kontrollen innan något händer. Känner lite panik över att inte kunna sova, för tänk om det inte finns nog med fostervatten eller något annat gör att dom vill sätta igång redan idag!? Borde vara uvilad då så jg har mycket energi till själva förlossningen! Ska ta och röra på mig lite och sedan ska jag krypa ner under täcket bredvid Anton igen. Brukar vara lättre att sova om han kramas med mig ett tag :-)

Händer det inget oförutsett så skriver vi mer senare idag och berättar om kontrollen och vad som gäller för igångsättning osv. God natt på er!