Idag (läs: söndag) föddes en liten Pugh, men min mage är fortfarande lika stor. Ett stort grattis till Fredric Westling (Antons lagkamrat från Dalen) och hans Ida som fick en "lagom stor och lagom tung" liten pojke!
Det är lite kul ändå att det föds så många "innebandybarn" vid årsskftet. Pugh idag, våran vilken dag som helst och förra året fick Antons tränare i Dalen en liten Julia på självaste nyårsafton om jag inte kommer ihåg fel. Vi satt och funderade lite över det idag när vi åt och kom fram till att det kanske inte är så konstigt! Det är nämligen 9 månader efter att innebandysäsongen tar slut och då är killarna hemma och finns det mer tid över till annat :-)
Nu är det ungefär 58 timmar kvar tills vi ska upp på spital Uster igen. Förstår inte hur jag ska orka... Gick och la mig för ett tg sen och fick massage av Anton. Tyvärr hjälpte inte ens det utan jag var tvungen att kliva upp igen för det gör för ont tt ligga ner. Att sitta är illa nog just nu... Får sitta här tills jag inte orkar hålla upp ögonen mer för innan dess är det ingen idé att lägga sig ner. Det går helt enkelt inte att sova!
Tog som tur var en tupplur på eftermiddagen, så jag har i alla fall fått 5 timmars sömn det senaste dygnet. Annars hade det inte gått. Jag läser överallt att man ska ta det lugnt och ladda batterierna inför förlossningen, men hur är det tänkt att man ska kunna göra det om man inte ens klrar av att ligga stilla?
Om jag står ut till på onsdag och inget har hänt innan dess så ska jg ge mig själv och Anton ett stort diplom, för det här är inte lätt för någon av oss. (För mig är det jobbigt fysiskt och han måste lyssna på mitt gnäll och tjat hela dagarna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar