Foglossning...

Då var den här... Hade gärna varit utan denna gång men det var nog att hoppas på för mycket. Foglossningen kom tidigt denna gång. Har haft känningar en vecka men denna gång har det snabbt blivit värre - kanske beror det på att jag har en liten tjej hemma som är svår att låta bli att lyfta. Eller så är det bara värre för att det är andra gången. Hur som helst är det illa nu. I morse kom jag inte ur sängen, utan anton fick lyfta upp mig och hjälpa mig till toaletten. När jag lägger tyngd på höger ben viker sig knäet och det gör så ont att jag vill gråta. Det känns som om någon kör in en kniv i baksidan av bäckenet (mellan sacrum och ileum för de som kan sin anatomi). Under hela tiden med Tilda var det aldrig så här illa. Jag försöker vila nu och testar om värme hjälper (anton läste att det skulle hjälpa) men är det inte bättre imorgon blir det att åka upp till barnmorskan och få starkare värktabletter och kryckor och försöka få en tid till sjukgymnast så fort som möjligt. Jag måste ju klara av skolan för som student har man inte ens rätt till sjukpenning, och föräldrapenning får jag ju först den 23/8 så fram tills dess är det bara att kämpa på. Har ju i alla fall tur som har utbildade sjukgymnaster som lärare och en underbar man som tar hand om mig.

Bilden är från netdoctor

Nu ska jag kramas med Tilda för hon klättarde precis upp till mig på soffan. Lite Tildakramar kan få allt att kännas bättre!