Förlossningen...

Dagens plan var att lära mig sticka så jag kan sticka söta bebissaker samtidigt som jag tar det lugnt. Har så svårt att göra ingenting och tänkte att om jag stickar så gör jag i alla fall någonting. Men eftersom jag mått lite dåligt med yrsel, illamående, huvudvärk osv. så pratade jag med min gulliga barnmorska vivan imorse och fick komma in på en extra kontroll och eftersom jag är öm där levern sitter fick jag åka vidare in på förlossningen för provtagning. Där fick jag sitta mer eller mindre hela dagen medan jag väntade på provsvaren (thydoidea och preeklampasi) men dom var helt normala förrutom något dåligt blodvärde och något lågt blodtryck. Ömheten beror antagligen på att theo ligger med huvudet upp mot levern och trycker... En possitiv sak med besöket var att läkaren tog sig tid att gå igenom vad vändningsförsök respektive snitt egentligen betyder - alltså för och nackdelar och sånt. Är lite mer osäker på hur jag vill göra men samtidigt känner jag mig lugnare inför båda. Kommer tillbaka till detta längre ner...

Sedan åkte vi hem, anton och Tilda åt (jag åt på förlossningen) och sedan var det dags att åka tillbaka till förlossningen för att möta Vivan och föräldragruppen. Vi skulle få en ordentlig visning av förlossningen men jag hade ju redan sett det mesta. Det som var nytt var att vi fick en bättre bild av själva förlossningsrummen - dom går inte ens att jämföra med rummet vi hade i schweiz. Vi fick även testa lustgas både jag och anton och oj så "full" man blev!

Theo ligger alltså fortfarande i säte. Trodde att han hade vänt sig eftersom det rörde sig ordentligt och gjorde jätteont häromdagen och sedan har sparkarna varit annorlunda men det visade sig att det var en halv piruett istället (från ryggen framåt till att ligga med benen framåt vilket gör att han trycker mot naveln så det gör ont. Det är konstigt för det fanns aldrig i mitt huvud att det skulle bli något annat än en "vanlig" förlossning och nu känns det som att jag kommer att missa den. Jag vet att det finns tid än. 23:e ska vi kolla hur det ser ut och ligger han i säte får vi göra ultra igen för att bekräfta och sedan måste vi ta ställning till om det blir snitt eller vändning (bara 50% av försöken lyckas). Blir det snitt blir det antagligen i vecka 38-39. Jag tror inte att det är snittet i sig som känns skrämmande utan nu är det värst att jag inte vet! Jag vet att det är något man aldrig vet men jag har som sagt tagit förgivet att det ska bli en vanlig förlossning...

Om 15 dagar får vi se.... Snälla Theo gör en kullerbytta!