Okej då...

Anton har klagat på att jag valde en bild från när tilda var 12 månader då jag jämförde om hon var mer lik mig eller honom. Han menade att hon har blivit mer lik honom nu och då tänkte jag att jag självklart måste bevisa att han hade fel så jag gjorde om testet med en bild på Tilda vid 1,5 års ålder...

Resultatet blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag antar att det står 1-1 nu... hon är nog en ganska bra blandning mellan oss trots allt :)

I övrigt kan jag ju meddela att krabaten som bor i min mage inte verkar ha några som helst planer på att dyka med huvudet neråt. Istället tycker jag att han har sjunkit neråt och det skulle ju innebära att han har ännu svårare att vända sig om han är på väg att fixera sig med rumpan neråt. Igår fick jag även höra att risken för höftledsluxationer är mycket större hos barn som har öegat länge i säte och det skapar ju en del oro. Jag är glad att läkarna säger att det är en kille dock för det är 7 gånger vanligare med hörftledsluxationer hos flickor än hos pojkar. Har nu fått för mig att det här knäppande ljudet jag hör innifrån magen då och då är höfterna som hoppas ur led... Så här orolig för allt var jag inte när jag väntade Tilda. Blir man så här automatiskt för att man har ett friskt barn eller är det bara jag?

Idag är det 8 dagar till nästa bm-besök och 37 dagar kvar till bf. Det är inte länge det! Jag tror det är dags att packa bb-väskan... fullgången räknas han som redan om 17 dagar... men då får jag väl även räkna ut att det lika gärna kan vara 58 dagar kvar. Skulle han inte vända sig blir det snitt eftersom man inte får föda i säte även om man vill här på NUS - riskerna anses för stora. Hur som helst hade jag inte velat föda i säte... Snitt är inte kul det heller men väljer jag mellan dom två är valet enkelt. Blir det snitt blir det antagligen 8/10, 12/10, 13/10 eller 15/10 (ev. 19/10) beroende på hur det ser ut. Fick höra att dom gör planerade snitt på måndagar, tisdagar och torsdagar och oftast mellan vecka 38 och 39... Håller på att ställa in mig på att det kan bli så. Det var ju inget som jag ens hade räknat med, var ju helt säker på att det skulle gå lika enkelt som sist. Tröstar mig med att jag åtminstone har fått vara med om en vanlig förlossning - så om det skulle bli snitt nu så har jag åtminstone fått uppleva det någon gång. Har svårt att tänka mig att det blir fler gånger...